Monday, 30 May 2011
Fuzzy hair and a bowler hat
Thought you'd see a sweet outfit here by now? Well, that'll take a litte while. Possibly 'til after next weekend. Possibly one with a tea-cup hat.
I just wanted to show of my hair. I now have a crimping iron, and it makes teasing my hair about 20 times easier.
Att käfta eller konsumera
Så, den senaste tiden har jag läst fler och fler bloggar. Bevare oss väl. Jag har kommit fram till någonting.
De flesta bloggar är väl modebloggar, ja, det visste alla. Folk som skriver var man kan hitta det där nya snygga smycket någonstans och visar bilder på dagens outfit. Det är trevligt, visst. För trevligt ska det vara. Man kan skriva en blogg där man visar upp sin egen förträffliga smak och vad man åt till lunch eller bakade. Man kan skriva en blogg där man ger råd till folk inom en viss stil och gör tutorials och visar hur man bör bära håret. Det är alltid trevligt och nästan alltid ganska snällt.
Men allt handlar på sätt och vis om konsumtion. Inte bara när man visar upp nya kläder man köpt, utan även när man skriver om hur man bäst bär upp den nya mori girl-möter-lolita-trenden. Allt handlar om det man ska införskaffa, det man ska se, det man ska höra; kort sagt, det man ska konsumera. Ja, på sätt och vis även bloggar om musik och böcker och mat och livstil i allmänhet och gud vet vad. Det du tillförskansar dig definierar dig. Jippi.
"Vad kan man skriva om annars då da?", undrade jag. Tydligen inte så mycket, om det ska vara intressant nog att läsa. Man kan käfta, det är den uppenbaraste lösningen. För ingen skriver snällt och trevligt om teorier som intresserar dem och saker de varit med om och iakttagit, det är ju inget kul. Man måste granska och politisera allt och banne den som sysslar med så ytliga saker som "dagens outfit". Nä, man ska argumentera, och argt ska det göras. Hela tiden, utan pauser. Att käfta är det enda vettiga man kan göra i en blogg.
Eller så gör man både och, som jag. Åh herregud, jag avlider.
Den som har ett förslag på ett bättre sätt att blogga, snälla berätta för mig. Och säg inte att jag ska blogga om min vardag, för min vardag består av att käfta och konsumera kultur.
In English:
A small rant about how pretty much all blogging essentially boils down to two concepts: consuming(be it fashion, music, whatever) and (often quite angry)argueing about different subjects. And also a plea; please help me realise what else there is to blog about.
Oh dear, how meta is this? I'm blogging about blogging.
De flesta bloggar är väl modebloggar, ja, det visste alla. Folk som skriver var man kan hitta det där nya snygga smycket någonstans och visar bilder på dagens outfit. Det är trevligt, visst. För trevligt ska det vara. Man kan skriva en blogg där man visar upp sin egen förträffliga smak och vad man åt till lunch eller bakade. Man kan skriva en blogg där man ger råd till folk inom en viss stil och gör tutorials och visar hur man bör bära håret. Det är alltid trevligt och nästan alltid ganska snällt.
Men allt handlar på sätt och vis om konsumtion. Inte bara när man visar upp nya kläder man köpt, utan även när man skriver om hur man bäst bär upp den nya mori girl-möter-lolita-trenden. Allt handlar om det man ska införskaffa, det man ska se, det man ska höra; kort sagt, det man ska konsumera. Ja, på sätt och vis även bloggar om musik och böcker och mat och livstil i allmänhet och gud vet vad. Det du tillförskansar dig definierar dig. Jippi.
"Vad kan man skriva om annars då da?", undrade jag. Tydligen inte så mycket, om det ska vara intressant nog att läsa. Man kan käfta, det är den uppenbaraste lösningen. För ingen skriver snällt och trevligt om teorier som intresserar dem och saker de varit med om och iakttagit, det är ju inget kul. Man måste granska och politisera allt och banne den som sysslar med så ytliga saker som "dagens outfit". Nä, man ska argumentera, och argt ska det göras. Hela tiden, utan pauser. Att käfta är det enda vettiga man kan göra i en blogg.
Eller så gör man både och, som jag. Åh herregud, jag avlider.
Den som har ett förslag på ett bättre sätt att blogga, snälla berätta för mig. Och säg inte att jag ska blogga om min vardag, för min vardag består av att käfta och konsumera kultur.
In English:
A small rant about how pretty much all blogging essentially boils down to two concepts: consuming(be it fashion, music, whatever) and (often quite angry)argueing about different subjects. And also a plea; please help me realise what else there is to blog about.
Oh dear, how meta is this? I'm blogging about blogging.
Wednesday, 4 May 2011
Really old picture
Monday, 2 May 2011
Cherry Blossoms and a Lolita Flea Market
On Saturday me and some friends went to look at the pretty cherry blossoms at Kungsträdgården and then have a fika.
http://en.wikipedia.org/wiki/Fika_%28coffee_break%29
I love how wikipedia seriously has an article on that.
A guy told me I looked like Amelie Poulain would if she was a gothic lolita. I thought that was sort of adorable.
Sunday I went to TokyoStops Lolita Flea Market. (Yes, there are a lot of themed flea markets in Sweden for some reason!)
This is what I bought:
An ordinary monday-outfit
Oh, look, a casual outfit.
Yay, winklepickers!
Some friends got really confused this weekend when they saw me in all black gothic lolita with a Louise Black skeleton-corset and with this wig. Said it wasn't like me at all. Hrrmm, I have the feeling more of my "lolita friends" (isn't that a silly expression?) need to see me out of lolita. Since half the time I look like... this. So it's totally like me. I pretty much only wear color in sweet/classic lolita or fairy kei. Possible little hints of color in vintage-y outfits. Otherwise it's 90% black and 10% white. And lots of sort of peculiar stuff. Like my anatomically correct heart earrings. And lots of ugly-pretty clothes. You know, ugly-pretty. When something is ugly and pretty at the same time, or possibly so ugly it's pretty. "Fulsnygg" in swedish. One of my favourite phenomenas.
My style shifts all the time. But for some reason I mostly wear lolita when around other lolitas. I'm not sure why.
By the way...
I really don't understand why so many people in the lolita subculture hate wigs these days... Wigs are awesome, especially if you don't feel like styling your hair or you're having a bad hair-day. Or if you're simply a shape-shifter born in the wrong body.
Just find one that actually suits you. And cut the fringe to suit your face. There, done.
I always wear wigs when I have bad hair-days. Bad hair-days are really quite noticable when you have 75 cm long, very red hair.
Subscribe to:
Posts (Atom)